Dig! Startsidan |
Aktuellt |
Jazz i Sverige |
Mälarkalendarium |
| Artiklar.start |
Diggat på skiva |
| Jazznytt i tryck |
| Jazzhistorik |
Länkar |
Med en midnattskonsert satte sångerskan Carin Lundin punkt för den trettonde upplagan av Festijazz i Västerås. Programmet då, liksom vid vårens turnéer byggde hon till stor de på innehållet från sin senaste och mycket hyllade cd.
Carin Lundin har hunnit med en hel del under sin drygt 15 åriga jazzkarriär. Något av en startpunkt sätter hon själv till 1989, då hon framträdde på Bolaget i Stockholm med basisten Sture Nordin. Fram till dess hade det varit olika musikstudier, bland annat Balettakademiens Musikallinje i Göteborg och Birkagårdens Folkhögskola, som sedan fick sin fortsättning i studierna på Musikhögskolan i Stockholm 1989-93. Som artistutbildning kan man kanske också se åren 1991-94 då hon jobbade som sjungande och showande servitris på Wallmans Salonger!
Kul att skriva musik
Sedan dess har det mest varit fråga om jazzframträdanden för Carin, även om hon under en sommar också körade bakom Lasse Berghagen på Skansen. Bland alla de musiker hon sjungit tillsammans med kan nämnas Arne Domnérus, Putte Wickman, Bernt Rosengren, Nisse Sandström och Magnus Lindgren.
I våras släppte Carin sin tredje egna cd. Songs that we all recognize (Prophone) är titeln och medspelarna Jan Lundgren, piano, Mattias Welin, bas och Daniel Fredriksson, trummor. Just den konstellationen gjorde också i höstas spelningar i mellan- och sydsverige, en turné som fick en fortsättning i januari-februari med 10-talet klubbframträdanden i Norrland och endagsfestivalen Festijazz i Västerås.
– Vårt program just nu bygger förstås till stor del på innehållet från senaste skivan, berättar Carin. Vilket då innebär att de klassiska melodierna ur den amerikanska sångboken blandas upp med en del egna originalkompositioner. Jag försöker hela tiden hitta rätt mix och variation.
Hur ser det då ut hemma i Carin Lundins byrålådor. Ligger där massor av ”osjungna” egna melodier?
– Nej, faktiskt inte. Jag tycker det är kul att skriva, men gör det sällan spontant. Däremot känns det naturligt inför olika projekt, som när en ny skivinspelning är på gång.
Förvaltar arvet efter Monica
Carins första egna cd From down to dusk (Prophone) kom 1997 och uppföljaren Babble (Sittel) tre år senare. Sedan dröjde det alltså ytterligare fem år till Songs that we all recognize. Hur långt framåt ser du när det gäller den egna skivutgivningen?
– Jag vill verkligen inte att det dröjer ytterligare fem år tills det är dags att släppa nästa skiva. Men det är ju mycket som avgör, som intresset från skivbolaget. Men framför allt måste man ha en bärbar idé. Det som lockar, men hittills mest i tankarna, är att göra något på svenska. Jag har i höst prövat på scenen med några inslag ur Monica Zetterlunds och Lill Lindfors repertoarer och det har känts bra.
– Rigmor Gustafsson, Lina Nyberg, Jeanette Lindström, Sofia Pettersson och jag gjorde också i augusti på Fasching en konsert till Monica Zetterlunds minne. Tidigare var det knappast någon som vågade ta upp hennes repertoar eftersom hon gjort allt så personligt och närmast definitivt. Men nu känns det som om vi bör förvalta arvet efter Monica. Men förstås på vårt sätt.
Festivaltur i sommar?
Säger alltså Carin Lundin, som är sin egen manager. Vilket innebär att en stor del av hennes dagliga tid går åt till att skicka ut skivor och information samt följa upp med kontakter med alla tänkbara jazzarrangörer. När Dig får tag i Carin är det främst sommarens festivaler som står på det framåtriktade arbetsschemat.
– Med tanke på uppmärksamheten och alla fina recensioner för senaste skivan tycker jag att det finns anledning att hoppas på att det är min tur i sommar!
Gunnar Holmberg
(Artikeln publicerad i DIG nr 1/2006)
Artiklar med
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Lars Erstrand
Lars-Göran Ulander
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström