DIG Jazz

Mathias Algotsson. DIG Jazz om musiker och grupper

Startsida med
jazznyheter

Övriga sidor;

DIG Jazz!

Aktuella evenemang

(festivaler, turnéer mm)

DIG Jazz presenterar

jazzomslag man

minns eller missat!.

Lars Gullin Special

DIG Jazz presenterar 93

skivomslag med Lars Gullin.

Mathias Algotsson. Foto: Gunnar Holmberg/DIG Jazz

Mathias Algotsson:

Gillar när det svänger

– och starka melodier

–Jag har alltid gillat när det svänger, säger pianisten Mathias Algotsson, som dock inte har så många påtagliga minnen av att han speciellt tidigt inspirerades av jazzmusik.

När DIG träffar Mathias har han nyligen återvänt från en duoturné i Japan med sångerskan Margareta Bengtson. Han finns på plats i Västerås Konserthus där han håller på att förbereda sig för en spelning med sin trio, som tillsammans med Christina Gusafsson skall vara ”efterband” till Bengt Hallbergs solokonsert.

När man skall försöka ge en bild Mathias Algotssons jazzliv kan ett bra startår vara 1992. Det var då han kom in på Musikhögskolan och det var då han gjorde sin första av numera 57(!) spelningar som huspianist på jazzklubben i Haninge, där han då var bosatt.

-–Jag började spela piano som 5-åring, berättar Mathias, som uppskattar de pianolärare han haft under åren.

–Ingen har tvingat mig till en viss sorts musik utan jag har fått spela det jag tycker om. Men så mycket jazz var det inte fråga om och det var det heller under tiden jag gick på Adolf Fredriks Musikskola och sjöng i kör. Och något stort jazzutbud fanns inte i skivsamlingen hemma. Men jag minns att jag mycket tidigt gillade en skiva med ragtimepianisten Scott Joplin. Och mamma hade en skiva med Lill Lindfors, som jag också tyckte svängde fint.

Mathias hade heller inga direkta planer på att bli musiker, han valde exempelvis att gå en 4-årig teknisk linje på gymnasiet.

– Men under den tiden var jag med i lite olika orkestrar, bland annat kom jag som 16-åring med i ett storband som gjorde festvåningsjobb och liknande spelningar. Där jag då kom i kontakt med fina storbandsklassiker som April in Paris och New York, New York. Förutom att det är viktigt att det svänger har jag också alltid tyckt om starka melodier.

–Det här storbandsmiljön var en bra skola och det var nog också här som mitt jazzintresse tog fart.

Mycket spel med Magnus Lindgren

Men så blev det i alla fall Musikhögskolan och ett avsevärt aktivare jazzliv. Samma år började exempelvis Magnus Lindgren, i vars kvartett han var medlem på 90- och början av 2000-talet. Vilket bland annat resulterade i den "inofficiella" debutskivan ”Unexpected call from the Duke” med Magnus och Mathias Algotsson trio med Hans Backenroth och Johan Löfcrantz Den följdes av ytterligare antal skivor med Magnus Lindgren Quartet och Mathias var också med på ”Paradise Open” med Magnus Lindgren & the Swedish Radio Jazz Group”, som tog hem Orkesterjournalens Gyllene Skiva 2001, och på hans stora verk ”Music for the Neighbours” med jazzkvartett och Malmö Opera Orchestra.

Egna trion har hela tiden varit mycket central för Mathias. 1992 gjorde han alltså sin första hustriospelning på Haninge Jazzklubb, den 57:e kom alltså i höstas och då med solisterna Karin Hammar och Linus Lindblom. Och det är en imponerade gästlista som Mathias och triokamratarena ”avverkat” under åren: Roffe Ericson, Bernt Rosengren, Rigmor Gustafsson, Svante Thuresson, Fredrik Ljungkvist, Jan Allan, Maffy Falay, för att nu bara nämna några namn.

–Roffe Ericson bodde en tid nästan granne och jag fick tillfälle att träffa honom några gånger, då han berättade en del om allt han varit med om. Det var verkligen kul!

–De här spelningarna med alla olika musiker och sångartister har förstås varit oerhört inspirerande och lärorikt, Oftast har det inneburit att vi träffats några timmar innan konserten och gått igenom vad vi skulle spela, sedan har det bara varit att köra.

Japanturné en stor upplevelse

De nuvarande triokompisarna är basisten Kristian Lind och trumslagaren Calle Rasmusson. Men sättningen har varierat under åren och bland de som oftast alternerat har varit trumslagarna Jesper Kviberg, Johan Löfcrantz och basisterna Hans Backenroth, Filip Augustsson.

Två triocd kom Mathias ut med på japanskt skivmärke innan han 2009 släppte den första egna skivan i Sverige, som var ”New Traditions” och fick mycket fina recensioner ( se DIG-recension) . Förra hösten kom sedan "Mathias Algotsson Trio & Friends,"

Två av Mathias ”friends” på senaste skivan är Emily McEwan och Christina Gustafsson. Gästlistan från Haninge Jazzklub berättar också att han backat upp många olika sångartister. Han har även under åren, senast nu i höst, framträtt tillsammans med Barbara Hendricks, där de då blivit en högst blandad repertoar. vilket Mathias gillar.

Några veckor innan DIG träffar Marhias hade han återkommit efter en duoturné i Japan tillsammans med sångerskan Margareta Bengtson, vilket innebar en blandning av egna låtar, jazzstandards, folkvisor mm.

–Förutom konserter på Cotton Club i Tokyo och Kamome i Yokohama, spelade vi två välgörenhetskonserter i den jordbävnings- och tsunamidrabbade staden Sendai. Staden har sedan 20 år haft en gatujazzfestival och beslutade att ha den i år också, trots det som hände i mars. 700 band spelade över hela stan.Vi gjorde två konserter, en på en konsertscen med sittande publik och en avslutningskonsert på största scenen utomhus. Då hade vi en publik på omkting 4000 personer. Hela turnén var en stor upplevelse.

Fick ”Dompans” Guldsax

Mathias har under åren belönats med en hel del olika priser och stipendier, bland annat fick han Thore Swanerudstipendiet 1997 och Arne Domnérus ”Guldsax” och 50 000 kronor 2007. Mathias är därmed den ende icke saxofonist som fått Guldsaxen. Och hur kom det sig att det blev du?

–Jag fick hoppa in på en spelning i Ronnies Room på Nalen och ”Dompan” tyckte uppenbart att det gick bra och var roligt och kom därför ihåg mig när det var dags att utse en stipendiat. Det var oväntat och smickrande att tilldelas priset och jag uppskattar verkligen att jag fick ta emot det av ”Dompan” i Berwaldhallen.

(Foto tv: Claes Tillander)

Mathias hörs alltså i många olika sammanhang, ett är med Hacke Björkstens Three Generations Band, där den snart 40-årige pianisten får räkna sig till mittgenerationen tillsammans med Hans Backenroth. Yngst är Karl Olandersson och särklassiga veteraner är Hacke och Ronnie Gardiner.

Vad har då Mathias Algotsson på gång den närmaste tiden?

-–Vi gör ett antal triokonserter i mitten av november och under avslutande året blir det också en del andra spelningar. Nästa år är förstås bara delvis klart än, men konserter med Margareta Bengtson, Rigmor och Christina Gustafsson m fl finns inbokade.

–Men framför allt kommer jag att skriva en hel del, bland annat körmusik. Har tidigare komponerat en del för Gustaf Sjökvists kammarkör och Stocholms Motettkör. Tycker det är vackert med körmusik, det är väl ett arv från åren i Adolf Fredriks Musikskola. Och så har jag kanske också en viss känsla för vad som är roligt att sjunga.

–Sedan har jag så smått börjat planera för en ny skiva, där jag kanske kommer att blanda upp trionumren med lite solospel. Jag gillar att spela solo. Brukar få chansen att göra några inslag när jag framträder med Barbara Hendricks. Det är en extra utmaning eftersom det då också ofta är en annan publik än den man möter på jazzklubbarna.

Gunnar Holmberg

Artiklar om

musiker och grupper: