JAZZNYHETER FESTIVALER, TURNÈER KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
DIG läser jazzböcker:

Charlie Parker i Sverige

DIG Jazz

har även läst:

Charlie Parker spelar för från vänster Thore Jederby, Arne Domnérus, Gösta Theselius, Rolf Ericson, Jack Norén. Foto: Orkesterjournalens arkiv.





Klassiska

skivomslag

Charlie Parker

54 av Charlie Parkers

klassiska vinylomslag

Jan Allan minns

sitt femtiotal

Recension




David Kastin;

Nica´s Dream

The Life and Legend

of the Jazz Baroness
R ecension




Tad Hershorn:

Norman Granz -

The Man Who Used

jazz For Justice

Recension



The Autobiography

of Clark Terry

Recension




Putte Wickman,

klarinettist

Recension

Här finns

fler jazzböcker.




Svensk

jazzhistoria

Läs om
Jan Allan

Georg Riedel

Putte Wickman

Bengt Hallberg

Bosse Broberg

Bernt Rosengren

Arne Domnérus


Lars Färnlöf

Börje Fredriksson


Initierat, ambitiöst och

underhållande om

Charlie Parkers Sverigeturné 

Charlie Parker i Sverige

med en avstickare till Köpenhamn

av Martin Westin (Premium Publishing, 2014).

Inbunden, 183 sidor. Rikt illustrerad.

 

Bebopikonen Charlie Parkers veckolånga besök i Sverige i november 1950 är tveklöst den mest mytomspunna och omskrivna händelsen i vårt lands ärorika jazzhistoria. Den är också en av de mest omdiskuterade och betydelsefulla. Mer eller mindre osannolika skrönor om vad som egentligen tilldrog sig före, under och efter konserterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Helsingborg, Jönköping och Gävle har avlöst varandra genom åren. Den mest fantastiska torde vara den som Björn Fremer totade ihop i Orkester Journalens sommarnummer 1957. I den berättar Fremer att ”Bird” och hans blågula spelkamrater, på grund av man behövde fylla på kylarvatten i turnébilen, stannade till hos en lantbrukare Jönsson i Lomma utanför Malmö. Parker klev ur och strövade omkring blåsande i sin saxofon och tog en tur till ladugården, där han spelade för korna. I ladugården hade bonden en bandspelare laddad med musik som skulle få korna att trivas och mjölka bättre. Bonden, som var smålänning till börden och därför snål, tryckte med Charlies goda minne på inspelningsknappen, eftersom han på det sättet kunde få lite gratismusik. Och enligt Fremer blev ”Cow Cow Boogie” bland det mest väsentliga man hört av Parker. ”Av samma vikt och betydelse som ett nyupptäckt verk av Vivaldi  eller Mozart” konstaterade Björn avslutningsvis.

 

Dessvärre finns ingen av ”Birds” blågula spelkamrater kvar idag och kan korrigera alla mer eller mindre fantastiska historier. Roffe Ericson, Dompan, Gösta Theselius, Thore Jederby och Jack Norén, som utgjorde Parkers stödtrupp under eriksgatan genom Sverige, är - liksom Nils Hellström som arrangerade turnén - alla borta idag.

 

Det är en alldeles utmärkt bok Martin Westin har skrivit. Den är genomtänkt, väldisponerad och mycket detaljerad utan att därför för ett ögonblick bli trist och eller särskilt akademisk. Den är tvärtom både underhållande och lättläst, vilket inte minst beror på Westins lediga och ofta eleganta språkbehandling. Som till exempel när han beskriver den smått legendariske jazzskribenten Carl-Erik ”Celi” Lindgren som en man som har ”ett ganska fördomsfritt sätt att förhålla sig till sanningen”. 















Boken inleds med en kort tillbakablick på Charlie Parkers banbrytande insatser som bebop-pionjär och det inte alltför glansfulla gästspelet i Paris 1949. Under den festival alltså som innebar det stora internationella genombrottet för svensk jazzmusik. Givetvis redogör Westin också för de missbruksproblem som följde Parker genom hela hans karriär och som gjorde, att det var med stor tvekan Estrad Konsertbyrå och Nils Hellström vågade bjuda in honom till vårt land. Men alla onda aningar kom, som de flesta vet och som Westin också konstaterar, på skam. Parker skötte sig i det närmaste exemplariskt, var för det mesta på ett lysande humör och spelade fullständigt grandiost. Både medmusikanter och publik älskade honom, och kärleken var ömsesidig. Inte minst uppskattade man hans gränslösa generositet, som bland annat innebar att han, till bland andra patrulledare Jederbys förtvivlan, formligen strödde pengar kring sig. Dock inte i den fenomenala kvantitet som Roffe Ericson i efterhand lär ha påstått.

 

Under Charlie Parkers färd genom vårt land, inklusive den danska avstickaren, får vi ta del det mesta som hände. Mer eller mindre dygnet runt har Westin spårat upp honom. Och det var sannerligen full fart för det mesta. Sömn var en lyxvara som Bird sannerligen inte ägnade sig särskilt mycket åt. Cirka tio timmar sammanlagt lär det ha blivit under Sverigevisiten, plus en stunds högljutt snarkande på en biograf i Helsingborg.

 

Vad som gör boken om Parkers besök i Sverige alldeles extra intressant är att Westin också har letat upp en lång rad annonser och dagstidningsrecensioner. Både initierade sådana och mindre initierade. Där framgår att långt ifrån alla hängde med den nya musiken som presenterades. Somliga påstod till och med att de svenska musikerna var överlägsna sin amerikanske gästsolist. Annat som gör boken värdefull är alla foton, de flesta lånade ur Orkester Journalens stora arkiv. Men här finns också en rad bilder, som aldrig har publicerats tidigare. Några är tagna av pianisten Lasse Bagge. Nästan samtliga visar upp en lycklig och jovialisk Parker, som bekräftar att han tydligen trivdes storligen i vårt land. Enligt säkra källor var veckan i Sverige faktiskt en av de lyckligaste under hela hans alltför korta karriär.

 

Martin Westin avrundar sin ambitiösa betraktelse med en, för en gångs skull, korrekt redogörelse för det inspelade material som finns bevarat från Charlie Parkers vecka i Sverige och som har givits ut på mer eller mindre legitima skivor.

Jan Olsson









Charlie Parker and Arne
Dpmnérus in Sweden
(Oktav). LP med
inspelningar från "Birds"
Sverigebesök 1950.
Klassoska Skivomslag
med 54 vinylomslag

med Charlie Parker,

FESTIVALER, TURNÈER KLUBBJAZZ SKIVNYHETER JAZZBÖCKER PORTRÄTT PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR