DIG Jazz

"Kustbandet - Kul nästan jämt" är titeln på en nyutkommen bok sammanställd av orkesterns kapellmästare och trombonist Jens "Jesse" Lindgren. Den har kommit från tryck lagom till orkesterns 50-jubileum.

Det är en väldokumenterad och innehållsrik bok som bygger på material i ur bandets eget arkiv samt minnen förmedlade av många av de musiker som spelat med orkestern under de fem decennierna. Jesse har också intervjuat personer som stått orkestern nära under alla dessa år. Den är också rikt illustrarad i både svart-vitt och färg.

På 44 av bokens 115 sidor berättar Jesse i kapitlet "The Kustbandet Story" på ett mycket lättsamt sätt om upplevelser i samband med spelningar och från Kustbandets många turnéer runt om i världen. Jesse berättar allt på ett humoristiskt sätt och med glimten i ögat. Många av historierna får läsaren att skratta och inspiration att läsa vidare.

"Cacka" Ekhé, eller Christer Janson som han en gång döptes till, är en av de fyra som i dag fortfarande är med sedan Kustbandets begynnelse. Han berättar om den första tiden i avsnittet "Cacka Reminiscing" med underrubriken "De första ljuva åren". Där får vi bland annat veta hur det hela växte fram succesivt samt hur orkestern slutligen blev verklighet och fick sitt namn.
Jesse Lindgren har också under rubriken "Thanks for the melodies" listat den omfattande repetoar som Kustbandet kan luta sig tillbaka mot. Han ger också en inblick i musikerlivet och dess internspråk i avsnittet "Cash is king" med underrubriken "Lön för mödan".

I avsnittet "A great day in Harlem" berättar Jesse hur han och orkesterns banjonist Hans "Rosten" Gustafsson kom att övervara begravningen av jazzbasisten John Williams, som de hade träffat i samband med jazzfestivalen på Skeppsholmen i Stockholm några år tidigare. Festligt är också Jesses berättelse om det "övervakade" besöket i forna Östtyskland i samband med jazzfestivalen i Dresden 1977. De hälsades välkomna dit av sin svenskspråkiga "guide" med ett rungande "Hej då!". I övrigt talade han perfekt svenska under de fem dagarna besöket varade.
Imponerar gör också den långa listan över musiker som varit medlemmar under de 50 åren samt alla de gästsolister som framträtt med dem. Det är en imponerande förteckning med många namn ur gräddan av den svenska jazzeliten. Där återfinns också många jazzlegender från jazzens hemland USA, som trumslagare Tommy Benford, pianisten Eubie Blake, saxofonisten Benny Carter, trumpetarna Doc Cheatham och Dizzy Gillespie med flera.Jesse avslutar boken med att presentera dagens medlemmar i Kustbandet.

Boken kan säkert läsas med mycket stor behållning även om man inte - som undertecknad - haft nöjet att följa Kustbandets öden och äventyr samt avnjutit deras många skivor sedan 1966.
Detta är en skön och mycket underhållande berättelse om Kustbandet, i dag en institution inom svensk jazzhistoria, som med säkert kommer att fortsätta att glädja oss många år framöver. Det började för 50 år sedan med ett gäng jazzintresserade tonåringar i Årsta i södra Stockholm som diggade 20-talsjazzen och som ville återskapa den epoken. De kom senare att erövra de stora jazzscenerna runt om i världen. Att fyra av dessa "ur-Kustbandare" fortfarande är med i bandet samt alla de lovord orkestern fått runt om i världen visar att de gjorde rätt sak och själva har kul på såväl scenen som vid sidan om.
Björn Bärnheim

Läs intervju med "Jesse" Lindgren