AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR
Svensk
jazzhistoria
Läs om
Bengt HallbergBosse Broberg
Bernt Rosengren
Jan Allan
Georg Riedel
Monica Zetterlund
Rune Öfwerman
Mer än 500 recensioner.
Alla med DIG-betyg.
Senaste
Svenska
jazzmusiker
DIG Jazz presenterar
musiker och grupper:
Fredrik Ljungkvist
Fredrik Norén
Magnus Broo
Magnus Lindgren
Magnus Öström
Raymond Strid
Rigmor Gustafsson
Ulf Johansson Werre
Vivian Buczek
Diggat på skiva!
med olika jazzprofiler:
Lina Nyberg
Bernt Rosengren
Bobo Stenson
avslappnad, njutbar jazzsång
Sinne Eeg
Dreams
(Stunt)
Sinne Eeg från Danmark har på relativt kort tid gjort sig ett namn inom jazzmusiken med personligt präglad framtoning i sin sång. De första cd skivorna kom i börja av detta århundrade. Nu har hon släppt sitt nionde album, betitlat Dreams. Och det är sköna drömmar hon bjuder på. Sex titlar eget skrivet material plus fyra ur den så ofta använda ”American song book”.
Början med sin egen, innerligt vackra och bluesfyllda The Bitter End, där Sinne Eeg´s röst har innerlig känsla med bluesfyllt betoning. Med bas och trummor, strikt återhållet spelade av Scott Colley respektive Joey Baron, samt Jacob Christoffersens så bluesfyllt accentuerande vid tangenterna på pianot. Låten suger sig in i medvetandet och sitter där och är helt klart bästa spår bland albumets tio, tillsammans med avslutande, Cole Porters så välkända och gungglada Anything Goes. Även likaledes välkända Porter melodin What Is This Thing Called Love, med långt stycke läcker scatsång till enbart trummor till inledning, följt av instrumentalt bra solospel av många i gruppen. Richard Rodgers/Lorentz Harts, smått svalt valsgungande Fallin In Love With Love, där rösten används som ett instrument i bop/scat-fraser, samt den läckert personliga sången I´ll Remember April från Gene De Paul/Patricia Johnston/Don Ryes pennor, tolkas fint och även de och tjusar mitt öra. Bland Sinne Eeg´s titlar med så fint samspel mellan hennes scat/bop sång och Larry Koonse´s gitarr och Christofersens piano, medan det är balladsång med känsla och värme i Love Song och Time to Go. I titellåten Dreams, nynnar Sinne ordlöst synkront tillsammans med instrumenten. Aleppo, så försiktigt avskalat och ödesmättad med försiktig ”mollböj” i sång och spel. En avslappat njutbar sångstund Sinne Eeg bjuder i sitt nionde album.
Thord Ehnberg
Samstämd, spännande
och vital duokonversation
-som blir en dansk jazzklassiker!
Sinne Eeg -Thomas Fonnesbæk
Eeg – Fonnesbæk
(Stunt)
Danska sångerskan, och 2014 års Ben Webster-stipendiat, Sinne Eegs ”Face the Music”, som nådde oss för ett par år sedan, var nästan chockartat bra. Hennes senaste alster, där hon sällskapar med enbart basisten Thomas Fonnesbaek, är – om möjligt – ännu bättre.
Sinne har en underbar röst, hon intonerar perfekt, är rytmiskt bergsäker och hon fraserar skönt och personligt. Hon har dessutom en auktoritet som gör att allt hon tar sig för verkar alldeles självklart. På sitt nya album konverserar hon, med och utan ord, med den makalöst fine basisten Thomas Fonnesbaek, som vi känner från såväl Lars Janssons som Thomas Clausens trio.
Just konversation är vad det hela handlar om, samstämd, spännande och synnerligen vital sådan. Som utgångspunkt för sina intressanta meningsutbyten har paret valt sju välkända standards – eller näst intill i alla fall – plus Fonnesbaeks ”Taking It Slow” och den italienska pianisten Enrico Pieranunzis utsökta ”Fellini´s Waltz”, som fanns med på upphovsmannens egen kritikerrosade platta ”Fellini Jazz”, som kom för drygt tio år sedan.
Fonnesbaek trakterar med några få undantag gammal hederlig ångbas, och han påminner faktiskt mer om sin föregångare Niels-Henning Örsted Pedersen än någon annan av alla de basister som vuxit upp på andra sidan sundet i kölvattnet efter sin berömde landsman. Hans ton, teknik, harmoniska fantasi, lyhördhet och svängglädje imponerar storligen.
Sång och kontrabas är en inte alltför vanligt förekommande duokombination i jazzhistorien. Sheila Jordan och Arild Andersen har försökt sig på konststycket, och kanske några fler. Eeg och Fonnesbaek visar under alla omständigheter att den kan fungera alldeles utomordentligt. Åtminstone om de som vågar anta utmaningen har mod och kunnande så det räcker. Och det har alltså Sinne och Thomas. Det här kommer att bli en dansk jazzklassiker, och man hoppas innerligt att duon får möjlighet att visa upp sig framöver på våra jazzklubbar och festivaler. Hör ni det i Köpenhamn och Ystad?!
Jan Olsson
Och behärskar även ordlös sång
Sinne Eeg
Face the Music
(Stunt)
Vi är minst sagt bortskämda med utmärkta jazzsångerskor i vårt hörn av världen. Inte minst här hemma i Sverige. I Danmark heter den senaste tidens mest lysande stjärna Sinne Eeg. Sinne är född och uppvuxen i den lilla västjylländska staden Lemvig och utbildad vid musikkonservatoriet i Esbjerg. Hon fick sitt genombrott för cirka tio år sedan och har sedan dess hunnit med en handfull uppmärksammade skivalbum. Det senaste, ”Face the Music”, utsågs nyligen till 2014 års bästa danska vokaljazzplatta och Sinne tilldelades således den prestigefyllda utmärkelsen Danish Music Award.
Och visst, ”Face the Music” är en alldeles osedvanligt fin platta. Den innehåller en lagom blandning av standards och egna skapelser, varav ”Crowded Heart”, som Sinne har åstadkommit med assistans av låtskrivarsnillet Mads Mathias, och den vackra och vemodiga balladen ”The Best I Ever Had” förtjänar att spelas om och om igen. En annan höjdpunkt är Harry Woods gamla ”What a Little Moonlight Can Do”, som snudd på varenda jazzsångerska plötsligt har på sin repertoar numera och som sjöngs med bravur redan för snart 80 år sedan av Billie Holiday. I Sinne Eegs version har den fått lite latinstänk, vilket faktiskt passar låten perfekt. Två nummer som också sticker ut lite extra är Thomas Fonnesbaeks och Helle Hansens ”Taking It Slow” och Juan Tizols ”Caravan”, på vilka Eeg stöttas av enbart Fonnesbaeks suveräna kontrabasspel.
Sinne Eeg har en stor och mycket vacker röst. Hon intonerar perfekt och fraserar med en mognad och insikt som imponerar storligen. Dessutom tar hon ofta till ordlös sång, en konst som hon behärskar bättre än de allra flesta. Hon gör det också på ett mycket personligt och effektivt sätt.
För Sinnes uppbackning på ”Face the Music” svarar den mycket rutinerade och alltid lika smakfulle pianisten Jacob Christoffersen, basisten Morten Ramsböl och trumslagaren Morten Lund – Thomas Fonnesbaek medverkar endast i de två redan nämnda duonumren. Här och var dyker också några blåsare upp med lite diskreta bakgrunder, arrangerade av trumpetaren Jesper Riis.
Jan Olsson
och finsllpad rymisk känsla
Sinne Eeg 
Waiting For Dawn
(Calibrated)
En ypperligt ackompanjerande trio med pianisten Lars Jansson, basisten Mads Vinding och trumslagaren Morten Lund backar upp danska sångerskan Sinne Eeg. För mig är hon en ny bekantskap som motsvarar de superlativer som nått mig tidigare.
I likhet med många danska kolleger har hon en utpräglad personlig framtoning. Hon berör helt enkelt i sin lågmälda profil. Profilen håller även när de går över jazzens gränser - det gör hon ibland. Fraseringen känns naturlig och passar väl in i den lågmälda sorten av jazz. De avslappade balladerna griper tag på ett sätt som tätt ansluts till Lars Janssons skira klanger. Han och de övriga musikern stödjer sången på ett mycket professionellt sätt. Ett förtroligt samspel uppstår som faktiskt kan jämföras med det som nåddes när den tyvärr bortgångna norska sångerskan Radka Toneff och Lars samarbetade i mitten på sjuttiotalet.
Sinne har en finslipad rytmisk känsla det märks när hon på ett trippande sätt framför Better Than Anything . Det är ett tema som har paralleller till buskaps-pianisten Bobby Timmons “Dat Dere”. Den enda melodi som inte Sinne skrivit är vackra Detour Ahead. Melodin en välformad final på en platta med en synnerligen stilistiskt medveten sångerska som lockar till uppföljning.
Göran Olson
AKTUELLA EVENEMANG KLUBBJAZZ SKIVNYHETER BÖCKER PRISVINNARE KLASSISKA SKIVOMSLAG LÄNKAR