Jazzklippet. DIG Jazz saxar ur jazzpressen.
DIG Jazz!

Startsidan med
jazznyheter


Andra sidor

Aktuella evenemang
(festivaler, turnéer mm)
Klubbjazz
Mälarkalender
Jazznyheter
Nytt om band
Diggat på CD
Diggat på DVD
Jazzporträtt
Jazzens prisvinnare
Jazznytt i tryck
Klassiska skivomslag
Jazzlänkar
Skivmärket Blue Note 70-årsjubilerar:

33 musiker avslöjar sina favoriter

Det klassiska jazzskivmärket Blue Note fyller 70 år. Det har fått amerikanska tidskriften Down Beat att fråga 33 jazzprofiler vilket som är "My Favorite Blue Note Album". Enkäten visar att den mest populäre Blue Notemusikern är Wayne Shorter, som finns med på sju topplistor fördelat på fyra skivor. Resultatet redovisas i Down Beat´s marsnummer 2009, som pryds av Joe Lovano, vars Blue Notefavorit är Free For All med Art Blakey & the Jazz Messengers.


Saxofonisten Joe Lovano: Art Blakey & the Jazz Messengers, Free For All (1964)

Trumpetaren Randy Blecker: Art Blakey Quintet, A Night at Birdland, vol 1 (1954),

Trumslagaren Terri Lyne Carrington: Wayne Shorter, Ju-Ju (1964)

Saxofonisten Branford Marsalis, trumpetaren Nicholas Payton och
saxofonisten David
Sánches: Wayne Shorter, Speak No Evil (1964).

Saxofonisten Greg Osby: Wayne Shorter, Schizophrenia (1967).

Saxofonisten Chris Potter; Wayne Shorter, Adam´s Apple (1966).

Sångaren Kurt Elling: Wayne Shorter, Night Dreamer ( 1964).

Pianisten Geri Allen och trumpetaren Sean Jones;
Herbie Hancock, Maiden Voyage (1965).

Trumpetaren Terence Blanchard och pianisten Kenny Werner;
Herbie Hancock, Speak Like a Child (1968).

Pianisten Uri Caine: Herbie Hancock The Prisoner (1969).

Pianisten Bill Charlap; Horace Silver & The Jazz Messengers (1964).

Trumpetaren Dave Douglas; Horace Silver, The Cape Verdean Blues (1965).

Sångerskan Dee Dee Bridgewater: Horace Silver, Song For My Father (1964),

Trumslagaren Matt Wilson; Eric Dolphy, Out To Lunch (1964).

Basisten Christan Mc Bride; Joe Henderson, Mode For Joe (1966).

Trombonisten Steve Turre; JJ Johnson, The Eminent jayJay Johnson, vol 2 ( 1954).

Basisten Marcus Miller: Paul Chambers/John Coltrane, High Step (1956).

Trumslagaren Kenny Washington: Sonny Clark, Cool Struttin (1958).

Saxofonisten Gary Bartz; Sonny Rollins, vol 2 (1957)..

Basisten Larry Grenadier: Sonny Rollins, A Night at the Village Vanguard (1957).

Trumslagaren Antonio Sanchez: John Coltrane, Blue Train (1957).

Basisten Ben Allison: Andrew Hill, Black Fire (1963).

Pianisten Mulgrew Miller: Freddie Hubbard, Ready for Freddie ( 1961).

Pianisten Ethan Iversen;
The Complete Blue Note Recordings of Herbie Nichols (1955-56).

Trombonisten Robin Eubanks: McCoy Tyne, The Real McCoy (1967).

Gitarristen Bill Frisell: Blue Note´s Three Decades of Jazz, vol 2, 1949-59 (1969).

Pianisten Jason Moran: Bobby Hutcherson, Dialogue (1965).

Trombonisten Conrad Herwig: Larry Young, Unity (1965),

Sångerskan Patricia Barber: Shelia Jordan, A Portrait of Shelia (1962).






Wayne Shorters

Speak No Evil

fick tre musikerröster...

... och två till

Herbie Hancocks

Maiden Voyage

4 DB-stjärnor för Martin Küchens Angles

Vibrafonisten Mattias Ståhl är med på två av tre svenska cd som uppmärksammas i amerikanska Down Beat´s februarinmmer (2/2009). Recensenten Bill Meyer har tagit sig an Grann Musik ( Clean Feed) med den unika duon Mattias Ståhl vibrafon och Sten Sandell piano. Betyget är 3 av 5 möjliga stjärnor.


Under rubriken Scandinavian Soundscape har samlats sex cd där en är Every Woman is a Tree (Clean Feel), där det konstateras at saxofonisten Martin Küchen och hans nya band Angles "struts some mean free bop chops". 4 av 5 stjärnor får Küchen och hans medspelare Magnus Broo trumpet, Mats Äleklint trombon, Mattias Ståhl vibrafon, Johan Berthling bas och Kjell Nordesson trummor.


Saxofonisten Fredrik Nordströms kvartettskiva Blue (Moserobie), med pianisten Bobo Stenson, basisten Mattias Welin och trumslagaren och trumslagaren Jon Fält, belönas med 3 1/2 stjärnor. Om Fredrik Nordström konstateras att "The influense of John Coltrane and Charles Lloyd is plain, but he can break free".



Martin Küchen

Svensk-norska Atomic
hyllas i Down Beat

Den svensk-norska gruppen Atomic, med saxofonisten Fredrik Ljungkvist (ovan), trumpetaren Magnus Broo, pianisten Håvard Wik, basisten Ingebrigt Håker Flaten och trumslagaren Paal Nilssen-Love får lysande betyg i januarinumret (1/200) av amerikanska Down Beta, Gruppens skiva Retrograde (Jazzland) belönas med  4 1/2 av 5 möjliga stjärnor av kritikern Peter Margasak.

 

Samme skribent har fått att bedöma Atomic School Days och Distil (Okka Disk), där Atomic förstärkts av vibrafonisten Kjell Nordeson och amerikanska paret Ken Vandermark, saxofon/klarinett och Jeb Bishop, trombon. Distil får 4 av 5 stjärnor.

 

En annan svensk som skivbedöms är basisten Bruno Råberg och hans amerikanska kvartett, vars dubbelalbum Lifelines ((Orbis Music) får 3 stjärnor. Samma betyg får Afterburn (Artist Share) med den i Malmö bosatte danske gitarristen Torben Waldorff, som håller igång en amerikansk kvintett med bland annat tenorsaxofonisten Danny McCaslin.


I januarinumret har Down Beat också gjort en sammanställning över 2008 års bästa skivor, dvs de som fått mer än 4 av 5 stjärnor. Det svenska inslaget är Bobo Stenson Trio och  Cantando  (ECM) som i december  belönades med 4 stjärnor. Tyvärr har man ha missat att man i Down Beat´s novembernummer gav en annan svensk skiva 4 stjärnor, nämligen Gyldene Trion "Live at Glenn Miller Café" (Ayler). Den Gyldene Trio är Jonas Kullhammar, Torbjörn Zetterberg och Daniel Fredriksson.



Fredrik Ljungkvist

Stuart Nicholson i Jazzwise:
Nina Ramsby is ORIGINAL!

23 jazzskribenter har i senaste numret av brittiska Jazzwise fått frågan ”Who to look out for in 2009?”. Internationellt kände jazzkritikern och författaren Stuart Nicholson svarar: 
"If there´s any justice in the world, then  vocalist Nina Ramsby with Ludvig Berghe´ s trio will make there breakthrough into big European stages. She´s a class act  who will scare other vocalists into another line of work –sweet relief. She´s original, sorry make that ORIGINAL, daring and uniquely gifted and has superb accomponists in Ludvig Berghe´s trio.



Nina Ramsby

Dags för Orkesterjournalen 54:e Gyllene Skiva

103 svenska jazzskivor kom det ut 2008. I vilket fall var det så många som recenserades i Orkesterjournalen nder året och därmed är kvalificerade att delta i omröstningen till årets Gyllene Skiva. I decembernumret (6/2008) av tidningen redovisas en total förteckning över de 103 skivorna, som alltså jury och läsare kan rösta på.

Det här är 54:e gången som Gyllene Skivan röstas fram. Den första vinnaren var Lars Gullin, som 1954 fick ta emot priset för den klassiska inspelningen av Danny´s dream. Förra året var det Anders Bergcrantz som prisades för About Time.

Alla Gyllene Skivanvinnare 1954-2007


EST och Bobo Stenson 5-i- topp i brittiska Jazzwise

18 av jazzskribentera i brittiska månadstidskriften Jazzwise har i senaste numret (dec 08/Jan 09) röstat fram sina personliga favoriter när det gäller "Albums of the Year 2008". På årets totala "TOP 10" placerar sig EST på andra plats med "Leucocyte" och Bobo Stenson på femte plats med "Cantando".
Förstaplatsen tar Dave Holland Sextet med "Pass it on". En tredje plats får den brittiske pianisten och kompositören Django Bates and Stormchaser rmed "Spring is here (Shall we dance".

För en särklassig första plats när det gäller Årets återutgivning placerar sig Miles Davis Kind of Blue 50th Anniversary Collector´s Edition.


Down Beat´s favoritomröstning 2008:

EST 6:a och Mats Gustafsson 11:a

Amerikanska Down Beat har för 73.e året genomfört läsekretsens  favoritomröstning och som vanligt domineras den helt av inhemska musiker.


Bland de cirka 250 namn som redovisas hittar man dock två svenska, nämligen EST som tar en 6:e plats i kategorien "Jazz Group", där Pat Metheny Trio toppar. Mats Gustafsson är 11:a bland barytonsaxofonisterna, där James Carter är årets etta.


Down  Beat´s läsaromröstning brukar vara jazzveteraneras julafton, så också denna gång. De flesta kategorivinnarna har med god marginal passerat 60. Flera är även över 70, som exempelvis Sonny Rollins (tenorsax och årets jazzartist), Phil Woods (altsax), James Moody  (flöjt), Wayne Shorter (sopransax), Toots Thielemans (munspel/övriga instrument).


Herbie Hancock (piano), Chick Corea (elpiano), Bobby Hutcherson (vibrafon), Steve Swallow (elbas), Jack deJohnette (trummor), Paquito d´Rivera (klarinett)  Steve Turre (trombon) är samtliga mellan 60 och 70. I det här sammanhanget får därmed det rutinerade gänget med Wynton Marsalis (trumpet), Christian McBride (bas), Diana Krall (kvinnlig sång), Kurt Elling (manlig sång). Pat Metheny (gitarr) James Carter (barytonsax), Joey deFrancesco (orgel) och Maria Schneider (kompositör och årets storband) räknas till jazzens ungdomar.

 

Årets jazzalbum är, enligt Down Beat´s läsare, Michael Breckers ”Pilgrimage” medan Miles Davis  "The Complete on the Corner Sessions" röstas fram som bästa historiska album.

I jazzens Hall of Fame har nu även pianisten Keith Jarrett tagit en plats och han hyllas därmed på såväl omslag som i stor artikel.



Mats Gustafsson

Maria Schneider 4-faldig Down Beatvinnare

För 56:e året har amerikanska jazztidskriften Down Beat genomfört sin kritikeromröstning, som denna gång engagerat 117 jazzskribenter från hela världen, däribland förstås flest från tidningens hemland.

 

Resultatet av omrösningen är också, som vanligt, helt dominerad av amerikanska musiker. Och denna gång speciellt av kompositören, arrangören och srorbandsledaren Maria Schneider som står som vinnare i fyra klasser. Hon har fått överlägset flest röster som Årets kompositör, Årets arrangör och Årets storband. Dessutom tar hon hem Årets album med  sin Sky Blue (Artist Share), före Michael Breckers  Pilgrimage ( Heads Up) och Joe Lovano & Hank Jones Kids Duets Live ( Blue Note)

 

Till Årets artist har dock Herbie Hancock röstats fram och han toppar även klassen Keyboard/syntheziser. En annan mästare på det instrumentet var Joe Zawinul, som gick bort förra året. Han föräras nu hedersutmärkelsen Hall of Fame.

 

Varje klass omfattar en huvudkategori och en för ”Rising stars”. Och de förstnämnda klasserna toppas fortfarande av en hel del högst väletablerade jazzveteraner, som Ornette Coleman (altsax), Sonny Rollins (tenorsax), Wayne Shorter (sopransax), James Moody (flöjt). Keith Jarrett (piano), Steve Swallow (elbas), Bobby Hutcherson (vibrafon) och Ray Haynes (trummor).

 

Bland övriga vinnare kan nämnas Cassandra Wilson ( kvinnlig sång),  Kurt Elling (manlig sång), Dave Douglas (trumpet), Steve Turre (trombon),  Gary Smulyan (barytonsax), Don Byron (klarinett), Pat Metheny (gitarr), Regina Carter (fiol) och Christan McBride (bas),

 

Två svenska namn hittar man i listorna, Mats Gustafsson tar en mycket hedrande tredje plats i klassen ”Rising Star Baritone Saxophone”  och en nionde plats bland de etablerade barytonsaxofonisterna. Esbjörn Svensson Trio, EST, har röstats fram till en femte plats i ”Rising Jazz Group”. 


Esbjörn Svensson stort hedrad i britttiska Jazzwise

Det sistnämnda är ännu en bekräftelse på den position EST skapat sig i jazzvärlden, en karriär som så tragiskt tog slut när Esbjörn förolyckades i juni.  När augustinumret av Down Beat trycktes hade inte beskedet om hans bortgång nått fram till tidningens redaktion. Men i senaste numret (augusti 2008) av brittiska tidskriften Jazzwise hedras däremot Esbjörn Svensson såväl på  omslaget och som med en sexsidig artikel där ”The jazz world pays tribute to the pioneering pianist”.



Maria Schneider
















Fasching bland "100 Great Jazz Clubs"

100 Great Jazz Clubs är rubriken på en sammanställning i senaste numret (2/2007) av amerikanska tidskriften Down Beat. Redovisningen domineras förstås av inhemska klubbar, men man har även lyckats få med ett urval från övriga världen. Däribland 24 europeiska, där Norden representeras av 30-årsjubilerande Fasching, Stockholm, Copenhagen Jazzhouse, Köpenhamn och Blå, Oslo. Frankrike (Paris), England (London) och Italien (Rom, Bologna och Milano) toppar den europeiska listan med vardera fyra klubbar som anses vara värda att ingå i denna 100-i-topp.


Av de amerikanska klubbarna ägnas speciell uppmärksamhet åt Blue Note i New York, som 2006 firade 25-årsjubileum. Klubbens ägare Danny Bensusan har plockat fram de tio mest minnesvärda evenemangen under de 25 åren, där man bland annat hittar Jaco Pastorius Word of Mouth Band 1984, Dizzy Gillespie´s 75th Birthday Party 1992 och Chick Corea´s 60th Birthday 2001.


EST med på 2006 års cd-topplistor

2006 års bästa jazzalbum har listats av 15 av skribenterna på brittiska tidskriften Jazzwise. Och den sammanräknade 10-i-topplistan, som presenteras i decembernumret, toppas av saxofonisten Branford Marsalis kvartettalbum Braggtown (Marsalis Music). På andra plats kommer "hemmasaxofonisten" Soweto Kinch med A life in the Day of B 19 (Dune) och på tredje svenska EST, Esbjörn Svensson trio, med Tuesday Wonderland (ACT).

EST finns, som enda svenska inslag, även med på amerikanska Down Beats sammanställning över "Best cds of 2006". I januarinumret har man räknat upp samtliga cd som under året fått betyget 4, 41/2 och 5 stjärnor, där då Esbjörn Svensson Trio och Tuesday Wonderland i recensionen belönades med en 4 . Under året har Down Beats recensenter delat ut 5 stjärnor till endast 6 nyinspelade cd, däribland Ornette Colemans Sound Grammar och Hank Jones & Frank Wess Quartet med Hank and Frank.

ESTs Tuesday Wonderland är också en av fem cd som nominerats till svensk jazz-Grammis 2006.


Jazzens tungviktare är 60 år!

Amerikanska Down Beat, världens näst äldsta jazztidning (svenska OJ är några månader äldre), presenterar i decembernumret 2006 för 71:a året i rad läsarnas favoritomröstning. Och, som vanligt, kan man konstatera att förnyelsen inte är speciellt stor, att de gamla namnen står sig och att snittåldern på jazzens tungviktare fortsätter att stiga.


Här är namnen och åldern på årets vinnare ;

Årets Jazzartist, Sonny Rollins, 76

Hall of Fame: Jimmy Smith, 80 (gick bort i februari 2006)

Trumpet: Dave Douglas, 43. Trombone: Steve Turre, 57.

Tenorsax: Sonny Rollins,76. Altsax: Phil Woods, 75. Sopransax: Wayne Shorter,73

Barytonsax: James Carter,37.Flöjt: James Moody,81. Klarinett: Don Byron,48

Gitarr: Bill Frisell, 55. Vibrafon: Gary Burton, 63. Elpiano: Joe Zawinul, 74

Akustiskt piano: Keith Jarrett, 61. Orgel: Joey de Francesco, 35

Bas: Dave Holland, 60. Trummor: Jack de Johnette, 64

Slagverk: Pancho Sanzez, Övr, instrument: Toots Thielemans, 84

Kompositör: Maria Schneider, 46. Kvinnlig sång: Cassandra Wilson, 51

Manlig sång: Kurt Elling, 39. Bluesartist: BB King, 81

 

Genomsnittsåldern på Down Beatvinnarna blir därmed 60 år.  Jazzens åldersmässige Medel-Svensson är alltså Dave Holland som fyllde 60 år 1 oktober 2006.  Han har länge hört till de ledande jazzprofilerna vilket han även denna gång markerar genom att, förutom basklassen, även ta hem kategorierna Årets Jazzgrupp och Årets Storband.

Årets jazzalbum 2006 var, enligt Down Beatläsarna, Sonny Rollins Without a Song

( Milestones). Årets historiska album: Thelonious Monk & John Coltrane at Carnegie Hall 1957 (Blue Note).



Dave Holland
Största jazzchocken:
Miles Davis Kind of Blue

Den brittiska jazztidskriften Jazzwise firar sin 100:e utgåva ( augusti 2006) genom att lista "100 jazzalbum som chockat världen". Och inte oväntat är det Miles Davis som toppar den listan med Kind of Blue . Dessutom är han representerad med Bitches Brew (9). Sketches of Spain (43) och Birth of the Cool (61). En viktig roll spelar Miles även på Cannonball Adderleys Somethin´ Else (38).


En av musikerna på Kind of Blue var John Coltrane, som också fått med flera egna album bland de 100. Förutom Love Supreme (2) hittar man där Giant Steps (11), Impressions (45) och Ascension (55).
Listan domineras av musik inspelad på 50-, 60-och 70-talet. Men det finns också med ett antal tidigare exempel, som Louis Armstrong Complete Fives and Sevens (13). Duke Ellington har fått med två album, nämligen The Blanton-Webster Band (14) och Ellington at Newport (35).


Svensk jazz kan glädjas över två album bland de 100. Esbjörn Svenssons Trio med From Gagarin´s Point of View har placerats in på 68:e plats och Jan Johanssons Jazz på Svenska på 93:e. Men det nordiska album, som enligt Jazzwise, har åstadkommit den största jazzchocken är norrmannen Jan Garbareks Afric Pepperbird som hamnat på 33:e plats.


Här är listans 10-i-topp:
1. Miles Davis "Kind of Blue" (Columbia). 2. John Coltrane "A Love Supreme" (impulse), 3.Ornette Coleman "The Shape of Jazz to Come" (Atlantic). 4.Bill Evans Trio "Sunday at the Village Vanguard" ( Riverside). 5. Sonny Rollins "Saxophone Colossus" (Prestige). 6. Thelonious Monk "Brilliant Corners" (Riverside). 7. Charles Mingus "Mingus Ah Um" (Columbia). 8. Charlie Parker "The Complete Savoy Recordings" (Savoy). 9. Miles Davis "Bitches Brew" (Columbia. 10. Keith Jarrett "The Köln Concert" ( ECM)



Miles Davis
EST frontar amerikanska Down Beat

Med rubriken "Europe Invades!" är EST, Esbjörn Svensson Trio, omslagspojkar på majnumret 2006 av amerikanska jazztidskriften Down Beat, världens näst äldsta jazztidning. Den föddes några månader efter svenska Orkesterjournalen, OJ, som fyllde 70 år 2003.

Under åren har massor av amerikanska musiker figurerat på OJs omslag. Det här lär dock vara första gången svenska musiker pryder Down Beat.
"The Esbjörn Svensson trio leads the breakthrough of new, adventurous jazz musicians coming across the pond." sägs det också på omslaget, som följs upp av en 4-sidig artikel med rubrilken "Breaking Through". Den här lanseringen borde innebära det definitiva genombrottet i USA för Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Magnus Öström.


För några månader sedan var det pianisten Bobo Stenson som uppmärksammades i Jazz Times, USAs andra stora jazztidning. I en 4-sidig artikel intervjuas han i februarinumret under rubriken "Thoughts to Deep for Tears," Hans trioskiva "Goodbye" rankas också på den klart övre halvan bland 2005 års 50 bästa skivor, en lista som toppas av "Thelonious Monk Quartet with John Coltrane at Carnegie Hall." I Sverige belönades Goodbye med OJs Gyllene Skiva.