DIG Jazz

EST, dvs pianisten Esbjörn Svenssons Trio, EST; är idag landets främsta jazzexport med ständiga världsturnéer. Det är förstås Esbjörn som är frontfiguren och oftast får vara trions talesman i olika sammanhang. Men här är huvudpersonen istället lekkamraten från Skultuna och ständige spelpartnern Magnus Öström.

Det var för drygt 30 år sedan som det hela började. Esbjörn Svensson och Magnus Öström växte upp som grannar och lekkamrater i Skultuna utanför Västerås. Mycket tidigt förenades man också i det gemensamma musikintresset.

– Mamma har berättat att jag inte var speciellt många år när jag började leka trumslagare i badrummet med tandborstar och vattenglas, säger Magnus Det har jag själv inget minne av, men däremot kommer jag väl ihåg när jag släpade över mitt första trumset till Esbjörn. Det var en massa tomma målarburkar jag hittat i källaren. Första riktiga trumsetet fick jag när jag var elva år. Det var förstås begagnat och köptes av en trumspelande granne i Skultuna,

Brinner för att spela – fortfarande!

Vid den tiden var det inte jazz som gällde för Esbjörn och Magnus, även om det framför allt i Esbjörns hem fanns en gedigen samling jazzskivor.

– Nej, det var förstås mest pop och rock vi lyssnade på och som vi försökte efterlikna, erkänner Magnus. I min familj fanns heller ingen direkt musiktradition. Så vi tragglade oss fram på egen hand och så här i efterhand är jag mycket glad över att vi började på det sättet. Vi började spela för att det var kul och hade inget tryck från någon att vi måste lära oss och ta lektioner. Vi brann helt enkelt för att spela och det gör vi fortfarande.

Men så småningom blev det musikstudier för såväl Esbjörn som Magnus.

– Men det var först efter många försök som jag lyckades komma in på Kommunala Musikskolan i Västerås, berättar Magnus. Vilket var oerhört betydelsefullt för mitt fortsatta musicerande. Inte minst tack vare min lärare Walter Andersson, som fick mig att förstå grunderna i trumspelet och hur man på olika sätt hanterar alla prylar.

Efter grundskolan följde Musikgymnasiet i Västerås (Carlforsska Skolan) därefter under två år 83-85) allmänna musiklinjen på Sjöviks Folkhögskola i Dalarna.

– Vi var ett gäng från Västerås med omgivningar som drog iväg till Sjövik, däribland trumpetaren Dan Johansson. Det var en fantastisk tid och eftersom vi hade så mycket fritid spelade vi som galningar. Därefter hade jag turen att komma in på Musikhögskolan i Stockholm, där jag tillbringade ytterligare två mycket värdefulla år.

Jazzen allt betydelsefullare

Under Magnus och Esbjörn allra första musikår hade alltså inte jazzen någon hög prioritet, men så småningom blev den allt betydelsefullare. På skiva hittade Magnus bland annat tidiga inspirationskällor som Billy Cobham med John MacLaughlin Mahavishnu Orchestra och Roy Haynes.

-Men min allra första trumfavorit var nog Mick Tucker i rockgruppen The Sweets. Senare kom jag alltmer att lyssna på Paul Motian och hans spel med pianister som Bill Evans och Keith Jarrett.

– Men ännu viktigare var kontakten med den levande musiken. På Bryggargården i Västerås huserade en rad olika föreningar och där kom vi i kontakt med alla slags musik. Här fanns allt från Jazzens Vänners mera traditionsrika jazzutbud till Nutida Musik, som på ett fantastiskt sätt speglade den mera dagsaktuella musiken. Och just att vi fick chans att ta till oss så mycket olika slags rytmer och klanger har tveklöst starkt påverkat vår fortsatta utveckling. Dessutom fick vi ibland hoppa in på något ”jam” och det var ju oerhört inspirerande.

Det sistnämnda kunde Esbjörn och Magnus återgälda en del år senare när man fungerade som hustrio under ”jamkvällarna” på Village . Den första tiden var Hans Backenroth trions basist, men sedan kom Dan Berglund med i spelet Och därmed är man hastigt och lustigt inne på Esbjörn Svenssons trio, eller EST, som då framför allt internationellt är det gemensamma gruppnamnet.

Esbjörn trions kompositör

EST har ju nått en oerhört stor och åldersmässigt verkligt blandad publik, där då inte minst den ungdomliga delen är mycket framträdande. Vad är förklaringen till det?

–Ja, det finns väl många orsaker. Men den främsta är väl just att vi själva gillar alls slags musik och att det också återspeglas i det vi gör. Sedan har vi ju jobbat verkligt hårt för att nå en ny, bredare publik. Vilket dock inte inneburit att vi anpassat oss efter någon aktuell musiktrend, för vi spelar just den musik vi själva känner för och vill spela. Och förhoppningsvis känner publiken att den är äkta.

Men hur går det till när ni tar fram ny musik? På de senaste skivomslagen markerar ni gruppsamarbetet inte bara genom det samlande namnet EST utan också genom att poängtera att musiken är ”Written, performed and produced by EST”.

– Det är Esbjörn som komponerar låtarna och det av den anledningen är att han är särklassigt bäst på det. Men med utgångspunkt från de kompositionerna jobbar vi sedan fram det hela mycket demokratiskt där Dan och jag har alla möjligheter att genomföra våra idéer när det gäller rytm och form. Sedan händer det förstås oerhört mycket spontant under framträdandena. För det är ju improviserad musik vi sysslar med.

-Vad gäller våra olika roller är väl jag den som mest tagit på mig ansvaret för att hitta fungerande titlar till kompositionerna.

Jazz Furniture hysteriskt roligt

Den nuvarande trion är nu inne på sitt elfte år. Hur länge kan ni fortsätta att utvecklas? Och finns det inga tankar på att exempelvis utöka trion med ytterligare något instrument? Ni hade ju i mitten av 90-talet ett mycket lyckat samarbete med saxofonisterna Per ”Texas” Johansson och Fredrik Ljungkvist och trumpetaren Magnus Broo i gruppen Jazz Furniture.

– Rent teoretisk går det att utveckla musiken hur mycket och hur länge som helst, anser Magnus. Och just nu känns som om vi tre inte på något sätt är färdiga med varandra, varken personligt eller musikaliskt.

–Så idag finns inga tankar på något annat än att jobba vidare med trion. Efter 1997 har vi också varit väldigt konsekventa med att enbart lansera oss som en enhet, vilket ha varit ett sätt nå ut bredare med trion. Men det har förstås inträffat att det blivit tillfälliga spelningar med andra under turnéerna, vi har exempelvis gjort en del ihop med gitarristen Pat Metheny.

– Sedan är det alltid kul att bli påmind om den korta tiden med Jazz Furniture. Det var nästan hysteriskt roligt och även musikaliskt spännande eftersom alla bidrog med material.

Letar alltid nya prylar

Esbjörn har sitt piano och Dan sin bas, två instrument som rätt enhetliga utföranden och som inte kräver några extra tillbehör. Esbjörn får ju dessutom finna sig i acceptera det instrument som ställs till förfogande vid konserterna. Men en trumslagare tycks ha en närmast obegränsad tillgång till nya och extra prylar. Är du ”sakletare” eller håller du dig till din befintliga trumutrusning?

–-Ja, jag är nog lite prylgalen och har alltid letat grejer och nya sound, erkänner Magnus. Framför allt under senare år när vi turnerat i länder med helt andra musikkulturer är det roligt att gå runt och försöka hitta lite annorlunda saker.

–Däremot är jag nöjd med min grunduppsättning När vi spelar i Sverige använder jag mig exempelvis av mitt gamla Ramonaset, som väl tillverkades på 50-talet och fungerar alldeles utmärkt.

Nya skivan vårlanseras

Samtalet med Magnus Öström äger rum veckan innan EST ger sig iväg på en två veckors novemberturné i USA. Som följdes av spelningar i Polen, Tjeckoslovakien och Österrike innan man tog ett längre jul- och nyårsuppehåll.

Just nu är trion inne på en omfattande vårturné, som samtidigt innebär lansering av den nya skivan Viaticum (ACT/Amigo), som är trions nionde sedan debutalbumet 1993. Starten skedde i Frankrike och avslutningen är förlagd till Japan, som man når efter drygt 40 konserter, varav sex i Sverige. Det är Lund (2/4), Västerås (6/4), Stockholm ( 8-9/4)), Vara(10/4) och Göteborg (11/4) som får möjlighet att höra Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Magnus Öström i början av april.

Gunnar Holmberg

(Artikeln publicerad i DIG nr 1/2005)